Walking and Words

I går var en minst sagt underlig dag. Eller ja, dagen var väl helt ok. Trevlig faktiskt. Men kvällen...orkar inte gå in på detaljer men oj oj oj. Uppenbarligen är det inte en bra idé att skippa en dag med medicinerna, för då kan det gå illa. Vilket det gjorde. Men jag somnade väldigt tidigt i alla fall och sov sen som en stock tills klockan 8 på morgonen då dom ringde från dagiset och undrade om jag kunde komma in och jobba.

So away I went. Har varit en bra dag med en massa kärlek. Lille Arvid som förmodligen är autistisk och väldigt svår att få kontakt med, ville kramas och aldrig släppa taget. Vendela, som också är lite egen, sprang in i min famn och ville gosa och bli omfamnad, lilla lilla Vera som är yngst av dom alla och så väldigt äppelkindad och rultig, ville sitta i min famn och kramas precis hela tiden.
Mitt hjärta var så sprängfyllt med kärlek att jag inte visste vad jag skulle göra med mig själv.

Nu är jag hemma efter diverse ärenden och är ganska så trött och hungrig. Ska nog lägga mig och dega framför TV:n. Precis vad jag behöver.
Ansökningsblanketten från DI har inte kommit än, kom igen kom igen...!
Och dom två som jag väntar på svar i från har inte svarat. Tålamod. Tålamod.

Nu: Godis + soffa + TV = Bra grejer.