Jag vill...
...helt plötsligt bli Angelina Jolie. Var kommer denna bisarra önskan i från frågar jag mig själv. Ingen aning. Brukar tycka att hon är grymt överskattad. Inte som skådis. Hon har en talang som är otrolig, synd bara att den så sällan får komma fram. Nej, jag tycker snarare att hon är överskattad utseendemässigt. Allt detta snack om att hon skulle vara den perfekta kvinnan. Den vackraste, den sexigaste. Ofta är hon för mig bara ett par läppar, en benig kropp täckt av tatueringar och ett par stora bröst. Om jag är på cyniskt humör det vill säga.
Men så i bland kan jag få mina små ryck...då jag blir som förälskad i Angelina. Inte så mycket henne...filmstjärnan Angelina. Utan mer old school Angelina...looken och stilen och skälvklart attityden hon hade innan hon blev 6-barns mamma på heltid och fick ihop det med Brad Pitt.
You know...back in the day. När hon fortfarande körde på svart hår, skinnbrallor, pratade öppet om sitt tydligen mycket intressanta sexliv med Billy Bob Thornton, vann en välförtjänt oscar för sin roll i Girl Interrupted, var ascool i Gone in 60 seconds, dejtade kvinnor och män hejvilt och hade en så sjukt cool och stentuff pojkflicka möter biker chick stil. Hon var fearless. Sket fullständigt i vad kritiker och press tyckte. Hon körde på sin grej. Det fanns en rebellisk mänsklighet i hennes blick, en naturlig avslappnad coolhet. Men också en eld som inte hade några gränser.
Inget av det ser jag direkt i henne längre. Faktum är att hon helt enkelt inte intresserar mig längre. Det jag gillar är allt humanitärt arbete hon lägger ned tid på. Men det är ju old school Angelina jag diggar och beundrar.
När jag ser dessa bilder på henne så får jag en sådan stark impulsiv lust att ha långt svart hår, en jävla massa snygga tatueringar, skinnbyxor (inte äkta förstås) och bara vara FEARCE.
Nu: Chips och Contact med underbara Jodie Foster
