Okej nu är det banne mig dags för Boondock...
Har planerat att se den sjukt länge nu. Men andra saker har dykt upp under veckan och det har helt enkelt inte blivit av. Mamma såg den tydligen när jag inte var hemma och hon tyckte den var så där. Får se om jag håller med henne. Ska köpa cheeseballs. Oj vad jag ska köpa cheeseballs. Oooh maaaama...
I helgen kanske man får se lite Emelie vilket sannerligen inte är fy skam och så ska jag ta hand om Luna.
Gör mitt bästa för att sitta rakt och ha fin korrekt hållning. Axlarna ned, huvud upp, rak i ryggen.
Låg och såg på ett av mina all time favourite tv program i går efter att jag kom hem från en ölrunda vid Mariatorget. Law and order special victims unit. Älskar ju det programmet. Det handlade om ett gäng populära tjejer på en skola och hur tre av dom mördade den fjärde för pga pojkvänrelaterade själ. Deras sätt att säga "Don't mess a girlfriends boyfriend." Så hon blev nedhuggen med en nagelsax och bränd med cigaretter och sen stoppad i bakluckan på en bil.
Det handlade även om en tjej i samma skola som var grovt överviktig och som hela sitt liv blivit mobbad av denna tjejgrupp och framför allt av hon som blev mördad. Detta fick mig att se tillbaks på min skolgång. Inte för att något i denna klass hände mig eller någon jag kände, thank god, men jag började fundera kring hur fruktansvärt elaka tjejer kan vara mot varandra. Speciellt i grundskolan och gymnasiet. Killar är kapabla till precis lika vidriga ting men det är något speciellt med hur vi tjejer behandlar varann. Jag minns så väl utfrysningen, mobbingen. Jag var ingen ängel, även jag behandlade flera andra riktigt jävla dåligt. Vilket jag har enorma skuldkänslor över i dag.
Det snackas ju en hel del om att tjejer borde hålla ihop mer. Så som killar har en tendens att göra helt naturligt. Bros before hos mentaliteten. Jag tycker faktiskt inte att vi brudar är lika bra på det. Jag har minst två långvariga seriösa vänskaper bakom mig som gick i kras enbart pga ett en kille kom in i bilden. Helt idiotiskt. Så meningslöst. Hur mycket värderar vi tjejkompisar varandra egentligen?
Jag vet ju att när det kommer till mina närmsta vänner, som råkar vara just kvinnofolk, så finns det ingen jävla man i världen som på allvar skulle kunna få mig att lägga locket på någon av dom vänskaperna som är limmet vilket håller samman min tillvaro.
Visst skulle det kunna uppstå komplicerade situationer och det kan bli besvärligt. Om man blir kär tex så kan det vara sjukt svårt att bara skaka av sig det. Att ställas inför ett val som "vänskap eller kärlek" är orättvist och borde inte hända någon, men det gör det. Och jag är inte så säker på om alla brudar där ute skulle fatta samma beslut som jag. Nu generaliserar jag självklart något enormt. Vad vet jag, kanske har jag åt helvete fel. Men det är lite som den här grejen med att en kvinna blir mer rasande på "the other woman" som hennes pojkvän/man har haft ihop det med än mannen i fråga.
Vi är så kvicka att med att döma och förkasta varandra men med män så tycker jag vi har en tendens att försöka förlåta och förstå på ett helt annat sätt.
Kanske bara min erfarenhet...I don't know.
Aja, nu vandrar tankarna i väg här. Slutkontentan är väl att lojalitet och solidaritet är underskattade grejer i vår lilla värld. Jag jag jag tänkandet som sakta men säkert håller på att ta över jorden runt är oroande. Hippieflummare som jag är tycker jag att lite mer peace love and understanding är något vi är i stort behov av.
Just saying.
Nu: Handla cheeseballs och sen Boondock saints 2
I helgen kanske man får se lite Emelie vilket sannerligen inte är fy skam och så ska jag ta hand om Luna.
Gör mitt bästa för att sitta rakt och ha fin korrekt hållning. Axlarna ned, huvud upp, rak i ryggen.
Låg och såg på ett av mina all time favourite tv program i går efter att jag kom hem från en ölrunda vid Mariatorget. Law and order special victims unit. Älskar ju det programmet. Det handlade om ett gäng populära tjejer på en skola och hur tre av dom mördade den fjärde för pga pojkvänrelaterade själ. Deras sätt att säga "Don't mess a girlfriends boyfriend." Så hon blev nedhuggen med en nagelsax och bränd med cigaretter och sen stoppad i bakluckan på en bil.
Det handlade även om en tjej i samma skola som var grovt överviktig och som hela sitt liv blivit mobbad av denna tjejgrupp och framför allt av hon som blev mördad. Detta fick mig att se tillbaks på min skolgång. Inte för att något i denna klass hände mig eller någon jag kände, thank god, men jag började fundera kring hur fruktansvärt elaka tjejer kan vara mot varandra. Speciellt i grundskolan och gymnasiet. Killar är kapabla till precis lika vidriga ting men det är något speciellt med hur vi tjejer behandlar varann. Jag minns så väl utfrysningen, mobbingen. Jag var ingen ängel, även jag behandlade flera andra riktigt jävla dåligt. Vilket jag har enorma skuldkänslor över i dag.
Det snackas ju en hel del om att tjejer borde hålla ihop mer. Så som killar har en tendens att göra helt naturligt. Bros before hos mentaliteten. Jag tycker faktiskt inte att vi brudar är lika bra på det. Jag har minst två långvariga seriösa vänskaper bakom mig som gick i kras enbart pga ett en kille kom in i bilden. Helt idiotiskt. Så meningslöst. Hur mycket värderar vi tjejkompisar varandra egentligen?
Jag vet ju att när det kommer till mina närmsta vänner, som råkar vara just kvinnofolk, så finns det ingen jävla man i världen som på allvar skulle kunna få mig att lägga locket på någon av dom vänskaperna som är limmet vilket håller samman min tillvaro.
Visst skulle det kunna uppstå komplicerade situationer och det kan bli besvärligt. Om man blir kär tex så kan det vara sjukt svårt att bara skaka av sig det. Att ställas inför ett val som "vänskap eller kärlek" är orättvist och borde inte hända någon, men det gör det. Och jag är inte så säker på om alla brudar där ute skulle fatta samma beslut som jag. Nu generaliserar jag självklart något enormt. Vad vet jag, kanske har jag åt helvete fel. Men det är lite som den här grejen med att en kvinna blir mer rasande på "the other woman" som hennes pojkvän/man har haft ihop det med än mannen i fråga.
Vi är så kvicka att med att döma och förkasta varandra men med män så tycker jag vi har en tendens att försöka förlåta och förstå på ett helt annat sätt.
Kanske bara min erfarenhet...I don't know.
Aja, nu vandrar tankarna i väg här. Slutkontentan är väl att lojalitet och solidaritet är underskattade grejer i vår lilla värld. Jag jag jag tänkandet som sakta men säkert håller på att ta över jorden runt är oroande. Hippieflummare som jag är tycker jag att lite mer peace love and understanding är något vi är i stort behov av.
Just saying.
Nu: Handla cheeseballs och sen Boondock saints 2
Kommentarer
Trackback
