Snurr
En massa tankar som snurrar. Är dock inte så trött som man skulle kunna tro med tanke på den dagen jag har haft hittills. Har ont i ryggen och i lederna dock. Kärringalert...
Nu ska jag få i mig lite välförtjänt middag, lax med potatis och gräddfil, lök, avocado och ost. Fy fan va gott det ska bli.
Har känslor och tankar som absolut inte tynger ned mig, tack medicinen!, men som får mig att reflektera. Känslor man trodde att man hade, ifrågasätts. Sättet man såg på någon har förändrats. Inte drastiskt. Inget har hänt egentligen. Men ett filter byts mot ett annat. Och plötsligt så ser man någon i en helt annan färgskala.
Kan inte låta bli att undra över hopplösa saker. Klyschor. Kärlek. Hur länge ska man behöva vänta? Tycker jag har varit tålamodig. Kanske är det en subjektiv fråga.
Vad som händer i kväll...I don't know. Vill att vissa saker ska röra sig i en viss riktning. Men vet att det förmodligen inte är en möjlighet.
Känner mig dock inte ledsen. Ingen ångest. Inte ens någon melankoli. Kanske bara ett svagt eko av melankoli.
Ja ja. Jag har mat i magen, skrattar dagligen...på riktigt, har tak över huvudet, en säng (eller ja en soffa men what evah) och underbara vänner. Man ska ju fan inte klaga.
Nu: Middag och sen off to Valhallavägen och kirra potentiell rekvesita. Sen kanske bärs i Medis. Får se. Vilket fall som helst så blir det tända ljus, godis och mys senare i kväll.
Nu ska jag få i mig lite välförtjänt middag, lax med potatis och gräddfil, lök, avocado och ost. Fy fan va gott det ska bli.
Har känslor och tankar som absolut inte tynger ned mig, tack medicinen!, men som får mig att reflektera. Känslor man trodde att man hade, ifrågasätts. Sättet man såg på någon har förändrats. Inte drastiskt. Inget har hänt egentligen. Men ett filter byts mot ett annat. Och plötsligt så ser man någon i en helt annan färgskala.
Kan inte låta bli att undra över hopplösa saker. Klyschor. Kärlek. Hur länge ska man behöva vänta? Tycker jag har varit tålamodig. Kanske är det en subjektiv fråga.
Vad som händer i kväll...I don't know. Vill att vissa saker ska röra sig i en viss riktning. Men vet att det förmodligen inte är en möjlighet.
Känner mig dock inte ledsen. Ingen ångest. Inte ens någon melankoli. Kanske bara ett svagt eko av melankoli.
Ja ja. Jag har mat i magen, skrattar dagligen...på riktigt, har tak över huvudet, en säng (eller ja en soffa men what evah) och underbara vänner. Man ska ju fan inte klaga.
Nu: Middag och sen off to Valhallavägen och kirra potentiell rekvesita. Sen kanske bärs i Medis. Får se. Vilket fall som helst så blir det tända ljus, godis och mys senare i kväll.
Kommentarer
Trackback
