Spontana tankar volume 2
Känner mig asflummig. På ett bra sätt alltså. Känner mig i kontakt med allt runt omkring mig på ett skönt och avslappnande sätt. Känns som att bra grejer lay ahead. Paranoian inom mig väser: "Du vet vad detta innebär...så fort du mår bra och känner hopp så betyder det att helvetet kommer braka loss precis när som helst."
Men jag väljer att inte lyssna till den rösten. Trots att den tyvärr brukar ha rätt.
Jag tänker bara njuta av styrkan jag känner.
Och hur mycket jag ser fram i mot saker och ting. Filminspelningar, samarbeten, resor till Paris, Spanien, Indien, Japan...Värmland i sommar. Jag längtar så mycket efter tystnaden. Att bara vandra runt i skogen ensam tillsammans med träden, fåglarna, luften, ljuset, ensamheten. Jag ska skriva, lyssna på Barber och bada med fina Jackie. Inte snacka i telefon, inte surfa på internet.
I morgon ska jag arbeta på mitt bildmanus. Promenad med Luna. Kanske djurgården, hoppas på fint väder. Såg en viss någon på TV. Känslor svallade upp, minnen kom rusande tillbaka, det sög liksom till i magen. Mamma satt brevid mig så jag kunde inte låta mig själv reagera till fullo. Fick kontrollera mig själv. Lider inte, känner mig inte ledsen, inga negativa känslor alls faktiskt. Snarare glädje och tacksamhet. Tacksamhet över vad jag lärde mig tack vare den här människan. Hur mina värderingar förändrades till det bättre. Både när det gäller andra och när det gäller mig själv.
Sartre sa "Helvetet är andra människor." Sant. Men på samma gång så är ren lycka just "andra människor." Vi är verkligen kapabla till att krossa varandra totalt och vi är precis lika kapabla att lyfta varandra högre upp än vad vi någonsin kunnat föreställa oss.
Nu luktar datorn bränt här.
Nå ja.
Kärlek.
Men jag väljer att inte lyssna till den rösten. Trots att den tyvärr brukar ha rätt.
Jag tänker bara njuta av styrkan jag känner.
Och hur mycket jag ser fram i mot saker och ting. Filminspelningar, samarbeten, resor till Paris, Spanien, Indien, Japan...Värmland i sommar. Jag längtar så mycket efter tystnaden. Att bara vandra runt i skogen ensam tillsammans med träden, fåglarna, luften, ljuset, ensamheten. Jag ska skriva, lyssna på Barber och bada med fina Jackie. Inte snacka i telefon, inte surfa på internet.
I morgon ska jag arbeta på mitt bildmanus. Promenad med Luna. Kanske djurgården, hoppas på fint väder. Såg en viss någon på TV. Känslor svallade upp, minnen kom rusande tillbaka, det sög liksom till i magen. Mamma satt brevid mig så jag kunde inte låta mig själv reagera till fullo. Fick kontrollera mig själv. Lider inte, känner mig inte ledsen, inga negativa känslor alls faktiskt. Snarare glädje och tacksamhet. Tacksamhet över vad jag lärde mig tack vare den här människan. Hur mina värderingar förändrades till det bättre. Både när det gäller andra och när det gäller mig själv.
Sartre sa "Helvetet är andra människor." Sant. Men på samma gång så är ren lycka just "andra människor." Vi är verkligen kapabla till att krossa varandra totalt och vi är precis lika kapabla att lyfta varandra högre upp än vad vi någonsin kunnat föreställa oss.
Nu luktar datorn bränt här.
Nå ja.
Kärlek.
Kommentarer
Trackback
