Bra dag
Vikarierade pa dagiset i dag. Har bara gjort det en gang forut. Och visst, det var helt ok. Men javligt jobbigt ocksa. Dom mindre barnen gillade mig, vi klickade. Dar fanns ingen argumentation, inga mindgames. Formodligen for att ingen av dom kan tala. Vi hade valdigt enkla men trevliga sociala utbyten. Och det blev aven lite kramar och gosande. Det var trevligt. Mycket trevligt.
Men dom lite aldre barnen...dar har vi en annan historia. Dom var smarta, manipulativa, smatt skrackinjagande. Dom kunde kanna, lika vadrande hundar, att jag var ny och inte helt insatt i ruljansen och det utnyttjade dom till fullo. Oj, vad dom njot av min totala forvirring nar min chef kom in och sa att nej vi skulle inte alls ha lekstund nu. Det var ju dags for vila med snuttefilten. Dom skulle ha lagt sig for lange sen!
Jag sag med mordarblick pa ungarna som lurat i mig att det var lekstund och att det var helt ok att springa omkring som vildar pa amfetamin och tugga pa varandra. Visst, Marita later oss alltid gora sa har!
Och jag, blaogd och naiv, gick pa varenda ord.
Nar jag kom hem efter den dagen sa var jag sa utmattad att jag bokstavligt talat svimmade i stallet for att somna.
Darfor var jag av uppenbara skal liiiiite nervos infor min andra dag pa dagiset. Det har gatt tva veckor sen dess, men jag har inte glomt vilka av odagorna som var children of the corn. Oh nej.
Men jag blev sa overraskad! Jag vet inte om min forsta dag var nagon slags invigningsrit som varje vikarie maste ga i genom, eller om ungarna kanske bara har mjuknat, men fan vilken fin dag fylld av karlek det har har varit!
Vi drog till Vikariummuseet pa djurgarden och det var sa fint och trevligt. Barnen alskade mig och alla ville halla hand och kramas och vara nara mig. Snacka om ego bekraftelse hela dagen lang! Det var fint.
Visst ar jag fruktansvart utmattad nu med. Men utmattad med ett leende.
Nu, cheeseballs.
Men dom lite aldre barnen...dar har vi en annan historia. Dom var smarta, manipulativa, smatt skrackinjagande. Dom kunde kanna, lika vadrande hundar, att jag var ny och inte helt insatt i ruljansen och det utnyttjade dom till fullo. Oj, vad dom njot av min totala forvirring nar min chef kom in och sa att nej vi skulle inte alls ha lekstund nu. Det var ju dags for vila med snuttefilten. Dom skulle ha lagt sig for lange sen!
Jag sag med mordarblick pa ungarna som lurat i mig att det var lekstund och att det var helt ok att springa omkring som vildar pa amfetamin och tugga pa varandra. Visst, Marita later oss alltid gora sa har!
Och jag, blaogd och naiv, gick pa varenda ord.
Nar jag kom hem efter den dagen sa var jag sa utmattad att jag bokstavligt talat svimmade i stallet for att somna.
Darfor var jag av uppenbara skal liiiiite nervos infor min andra dag pa dagiset. Det har gatt tva veckor sen dess, men jag har inte glomt vilka av odagorna som var children of the corn. Oh nej.
Men jag blev sa overraskad! Jag vet inte om min forsta dag var nagon slags invigningsrit som varje vikarie maste ga i genom, eller om ungarna kanske bara har mjuknat, men fan vilken fin dag fylld av karlek det har har varit!
Vi drog till Vikariummuseet pa djurgarden och det var sa fint och trevligt. Barnen alskade mig och alla ville halla hand och kramas och vara nara mig. Snacka om ego bekraftelse hela dagen lang! Det var fint.
Visst ar jag fruktansvart utmattad nu med. Men utmattad med ett leende.
Nu, cheeseballs.
Kommentarer
Trackback
