Alice
Wow. Kanske blev jag så positivt överraskad för att jag inte hade så höga förväntningar till att börja med. Eller så är det bara helt enkelt jävligt bra film. Grundstoryn är ju ganska tacksam. Den är klassisk. Tidlös. Med filosofiska och sagolika undertoner. Men också med en vuxen tragikomisk skärpa som många barn förmodligen inte förstår sig på men som kommer klarna för dom när de blir äldre.
Det som jag själv tyckte var lite lite läskigt med Alice i underlandet när jag var barn, är det jag nu tycker mest om med historien.
Jag var en aning nervös att filmen skulle falla platt av följande orsaker:
- Att karaktären Alice, som allt hänger på, inte längre är ett barn i Tim Burtons tolkning, utan nu en 20-årig kvinna som måste välja mellan ett självständigt liv med egna val eller att bli en rik lords fru och spendera sina dagar på en vacker men förmodligen hopplöst tråkig herrgård.
- Att det är mycket som är gjort med hjälp av datorer. Don't get me wrong. Jag älskar ju specialeffekter, när dom är subtila och välgjorda, och jag älskar 3D, men i bland kan det gå till grotesk överdrift och ta över hela filmen på ett allt annat än positivt sätt. Se på Narnia, prins av Caspian t ex. Oj oj. Där blev det ju bara fel helt enkelt.
Vad som från början är en vacker och originell saga blev något slags mastodont actionäventyr med Hollywood splattered all over it. Pinsamt.
- Att Burton skulle tappa bort sig i sina egna bisarra fantasier och tappa bort gnistan och de intressanta poängerna i vad som är historien om Alice och hennes underliga äventyr. Jag älskar Tim Burton. Men det kommer dröja länge innan jag glömmer fiaskot Kalle och chokladfabriken. Haven't forgiven or forgotten yet.
Men i alla fall...jag hade inget att oroa mig för. Visst fanns det små grejer här och där som jag skulle ha gjort annorlunda, men allt som allt...det var en bra film som jag mer än gärna ser om igen. I såna fall på bio. Detta är sannerligen en biofilm. Och 3D fucking rules. Älskar det.
Och ja Emelie, Helena Bonham Carter var fantastisk. As always. Den kvinnan sviker fan aldrig. Tänk om det fanns mer skådespelerskor som henne. Intressant, intelligent, orädd, unik.
Johnny Depp var ju självklart både genialiskt rolig och ändå berörande på samma gång, Mia Wasikowska som Alice tyckte jag var lite småtrist till en början men she grew on me.
Anne Hathaway var klockren som den vita drottningen med sina hippieideal och magiska brygder. Gillar Anne. Hon har något. Ända sen Brokeback så är hon med på min lista över mest otippade favvotalanger bland unga kvinnliga skådisar där ute.
Att se Vicky Pollard (Little Britain) i två feta manliga versioner var också a treat!
I övrigt kan jag meddela att eftermiddagen och kvällen var underbar. Jag och lillasyster gick till antikshopen där hon fick ett fint halsband i födelsedagspresent och sen blev det donken och Sturegallerian för fika. Och så filmen efter det. Har verkligen världens finaste lillasyster. Så säger väl alla som har en, men skillnaden är att jag faktiskt har VÄRLDENS FINASTE LILLASYSTER. Det ni. Suck on that!
Nu: Gå ut med vovven snart och sen mot Gärdet.
Det som jag själv tyckte var lite lite läskigt med Alice i underlandet när jag var barn, är det jag nu tycker mest om med historien.
Jag var en aning nervös att filmen skulle falla platt av följande orsaker:
- Att karaktären Alice, som allt hänger på, inte längre är ett barn i Tim Burtons tolkning, utan nu en 20-årig kvinna som måste välja mellan ett självständigt liv med egna val eller att bli en rik lords fru och spendera sina dagar på en vacker men förmodligen hopplöst tråkig herrgård.
- Att det är mycket som är gjort med hjälp av datorer. Don't get me wrong. Jag älskar ju specialeffekter, när dom är subtila och välgjorda, och jag älskar 3D, men i bland kan det gå till grotesk överdrift och ta över hela filmen på ett allt annat än positivt sätt. Se på Narnia, prins av Caspian t ex. Oj oj. Där blev det ju bara fel helt enkelt.
Vad som från början är en vacker och originell saga blev något slags mastodont actionäventyr med Hollywood splattered all over it. Pinsamt.
- Att Burton skulle tappa bort sig i sina egna bisarra fantasier och tappa bort gnistan och de intressanta poängerna i vad som är historien om Alice och hennes underliga äventyr. Jag älskar Tim Burton. Men det kommer dröja länge innan jag glömmer fiaskot Kalle och chokladfabriken. Haven't forgiven or forgotten yet.
Men i alla fall...jag hade inget att oroa mig för. Visst fanns det små grejer här och där som jag skulle ha gjort annorlunda, men allt som allt...det var en bra film som jag mer än gärna ser om igen. I såna fall på bio. Detta är sannerligen en biofilm. Och 3D fucking rules. Älskar det.
Och ja Emelie, Helena Bonham Carter var fantastisk. As always. Den kvinnan sviker fan aldrig. Tänk om det fanns mer skådespelerskor som henne. Intressant, intelligent, orädd, unik.
Johnny Depp var ju självklart både genialiskt rolig och ändå berörande på samma gång, Mia Wasikowska som Alice tyckte jag var lite småtrist till en början men she grew on me.
Anne Hathaway var klockren som den vita drottningen med sina hippieideal och magiska brygder. Gillar Anne. Hon har något. Ända sen Brokeback så är hon med på min lista över mest otippade favvotalanger bland unga kvinnliga skådisar där ute.
Att se Vicky Pollard (Little Britain) i två feta manliga versioner var också a treat!
I övrigt kan jag meddela att eftermiddagen och kvällen var underbar. Jag och lillasyster gick till antikshopen där hon fick ett fint halsband i födelsedagspresent och sen blev det donken och Sturegallerian för fika. Och så filmen efter det. Har verkligen världens finaste lillasyster. Så säger väl alla som har en, men skillnaden är att jag faktiskt har VÄRLDENS FINASTE LILLASYSTER. Det ni. Suck on that!
Nu: Gå ut med vovven snart och sen mot Gärdet.
Kommentarer
Trackback
