Bruce Bruce Bruce...
Bra dag hittills. Lyssnar på Bruce som sjunger om en Lonesome day. Älskar fan den gubben. Älskar. Har funderat lite på det på sistone. Min oförklarliga attraktion till amerikansk country/pop/rock som har växt fram under dom senaste två-tre åren. Kanske har det lite med Brokeback att göra, kanske kommer det från alla myskvällar och mysmornar i London med Colin och Devils and Dust skivan spelandes på högsta volym i högtalarna.
Kanske härstammar det i från dagarna på Max landställe när vi var ett par småglin som älskade den amerikanska landsbygdskänslan som fanns där ute på den gammeldagsa sjötomten med modern inredning och teknologi.
Jag associerar det med trygghet. Jag ser framför mig någon som Bruce i sin slitna gamla jeansskjorta och ett par trasiga cowboyboots med lera och granbarr på sulorna, med en gitarr i famnen där han sitter på sin veranda och sjunger lågmält ut i den friska skogsluften. Vattnet ligger alldeles i närheten, range rovern likaså. En lirare till golden retriever ligger brevid och gnager på ett ben. Eller kanske skulle det va en shäfer.
Två låtar som också ger mig den där underbara känslan är Big Love och Feels like rain med John Hyatt och Ry Cooder. Det går inte att beskriva känslan av lycka och trygghet jag känner när jag hör dom låtarna.
Ha ha, samtidigt kan jag inte låta bli att undra...hur kan det komma sig att en svennebrud som jag känner ett så starkt band till dessa ranchgubbar borta i USA som lirar visor om Amerika, patriotism och gubbkärlek?
I don't know. Men så är det.
I morgon ska jag träffa fiiiina Yohanna och på fredag Micaela som jag inte har sett på alldeles för länge.
I går: Uppmuntrande och upplyftande känslor.
Nu: Kirra grejer.
Kanske härstammar det i från dagarna på Max landställe när vi var ett par småglin som älskade den amerikanska landsbygdskänslan som fanns där ute på den gammeldagsa sjötomten med modern inredning och teknologi.
Jag associerar det med trygghet. Jag ser framför mig någon som Bruce i sin slitna gamla jeansskjorta och ett par trasiga cowboyboots med lera och granbarr på sulorna, med en gitarr i famnen där han sitter på sin veranda och sjunger lågmält ut i den friska skogsluften. Vattnet ligger alldeles i närheten, range rovern likaså. En lirare till golden retriever ligger brevid och gnager på ett ben. Eller kanske skulle det va en shäfer.
Två låtar som också ger mig den där underbara känslan är Big Love och Feels like rain med John Hyatt och Ry Cooder. Det går inte att beskriva känslan av lycka och trygghet jag känner när jag hör dom låtarna.
Ha ha, samtidigt kan jag inte låta bli att undra...hur kan det komma sig att en svennebrud som jag känner ett så starkt band till dessa ranchgubbar borta i USA som lirar visor om Amerika, patriotism och gubbkärlek?
I don't know. Men så är det.
I morgon ska jag träffa fiiiina Yohanna och på fredag Micaela som jag inte har sett på alldeles för länge.
I går: Uppmuntrande och upplyftande känslor.
Nu: Kirra grejer.
Kommentarer
Trackback
