Coraline
Vilken film alltså. Såg den i går. Så inspirerande. Hade en instinktiv känsla inom mig som sa att den skulle göra intryck. Det är trots allt samma skapare som ligger bakom Nightmare before christmas och det säger väl allt man behöver veta. Men den här var inte lika komisk och crazy bananas. Den hade allvarligare undertoner som verkligen fick mig att bli totalt hypnotiserad av den underbart bisarra och fantasifulla handlingen. Inte kändes det som en barnfilm inte. Jag såg om den med mamma i går och hon fick seriöst gömma sig bakom en kudde för att hon tyckte att den var så läskig.
Jag fick en massa ideér. Jag blir alltid så inspirerad av det temat. Barndom, missnöjen, drömmar, relationen man har med dom vuxna sin omgivning, i synnerlighet sina föräldrar, relationer man har med andra barn och med djur. Relationen man har med sina fantasier om hur livet skulle kunna vara om det var så mycket bättre.
Känner ofta av dom tankebanorna när jag ser Eternal sunshine of the spoless mind också. Fan, den filmen...
En av dom bästa som någonsin gjorts. Jag vet inte varför, men varje gång jag ser den så känner jag mig lite mindre ensam och lite mer hel.
Kollade in lite Kill Bill i går också. Gammal klassiker. Förstår inte varför så många verkar ha något i mot den filmen. Den är ju fan perfektion! Allt från dialogen till de helt fantastiska kampsport sekvenserna som får mig att tappa andan varje gång. Och skådespeleriet...Tarantino måste göra något speciellt med sina skådisar varje gång, för de levererar på ett sätt som de nästan aldrig gör i vanliga fall. Uma Thurman är ju alltid bra, men aldrig så bra som hon är i en Tarantinorulle.
Jag bara älskar att hon spelar denna hämnare med ett uppdrag utan att reducera henne till en snygg blond brud som kicks ass. Hon tar en helt annan mycket mer mänsklig och intressant riktning i sin rolltolkning. The Bride blir en riktig människa med en enorm sorg som tar uttryck genom brutalt men stilrent våld och villkorslöst hat. Men allt detta bottnar egentligen i den starka kärleken till hennes döda barn och viljan att straffa dom som tog hennes dotter i från henne. Det är faktiskt en ganska vacker historia när man tänker efter.
Träffade underbara Emelie S i går. Hon kommer vara vår scenograf på filmen och det gör mig mycket glad. Positiv, öppen, rolig och förstående tjej som jag ser fram i mot att lära känna mera.
Och nu är det inte så lång tid kvar tills min underbara Jönköping Emelie kommer till storstaden!
Som jag längtar!
Och så ska man fylla 23 också ja. A, det blir ju en ursäkt att supa ned sig i alla fall. Ett bra sätt att förtränga den totalt obefogade åldersnojan.
I dag ska jag läsa min kära väns nyutgivna bok som författaren själv var ödmjuk nog att komma levererandes med i går helt otippat på söndagskvällen. Mer fin och generös människa får man nog leta efter.
Träffar honom alldeles för sällan, men när han dör (hoppas det inte blir allt för snart) så vet jag att jag kommer sörja något enormt. Han är ett original. The best kind.
Läste två kapitel ur boken i morse. Utan att överdriva; Helt fantastisk. Ska skynda mig hem snart och läsa mera.
I speglarnas sal heter den. Författare: Sten Espmark.
Är så stolt över honom. I boken som han gav mig skrev han: Till min författarkollega Isabella.
Då kom det allt en liten tår.
Nu: Lite mer surfande, sen mot Gärdet.
Jag fick en massa ideér. Jag blir alltid så inspirerad av det temat. Barndom, missnöjen, drömmar, relationen man har med dom vuxna sin omgivning, i synnerlighet sina föräldrar, relationer man har med andra barn och med djur. Relationen man har med sina fantasier om hur livet skulle kunna vara om det var så mycket bättre.
Känner ofta av dom tankebanorna när jag ser Eternal sunshine of the spoless mind också. Fan, den filmen...
En av dom bästa som någonsin gjorts. Jag vet inte varför, men varje gång jag ser den så känner jag mig lite mindre ensam och lite mer hel.
Kollade in lite Kill Bill i går också. Gammal klassiker. Förstår inte varför så många verkar ha något i mot den filmen. Den är ju fan perfektion! Allt från dialogen till de helt fantastiska kampsport sekvenserna som får mig att tappa andan varje gång. Och skådespeleriet...Tarantino måste göra något speciellt med sina skådisar varje gång, för de levererar på ett sätt som de nästan aldrig gör i vanliga fall. Uma Thurman är ju alltid bra, men aldrig så bra som hon är i en Tarantinorulle.
Jag bara älskar att hon spelar denna hämnare med ett uppdrag utan att reducera henne till en snygg blond brud som kicks ass. Hon tar en helt annan mycket mer mänsklig och intressant riktning i sin rolltolkning. The Bride blir en riktig människa med en enorm sorg som tar uttryck genom brutalt men stilrent våld och villkorslöst hat. Men allt detta bottnar egentligen i den starka kärleken till hennes döda barn och viljan att straffa dom som tog hennes dotter i från henne. Det är faktiskt en ganska vacker historia när man tänker efter.
Träffade underbara Emelie S i går. Hon kommer vara vår scenograf på filmen och det gör mig mycket glad. Positiv, öppen, rolig och förstående tjej som jag ser fram i mot att lära känna mera.
Och nu är det inte så lång tid kvar tills min underbara Jönköping Emelie kommer till storstaden!
Som jag längtar!
Och så ska man fylla 23 också ja. A, det blir ju en ursäkt att supa ned sig i alla fall. Ett bra sätt att förtränga den totalt obefogade åldersnojan.
I dag ska jag läsa min kära väns nyutgivna bok som författaren själv var ödmjuk nog att komma levererandes med i går helt otippat på söndagskvällen. Mer fin och generös människa får man nog leta efter.
Träffar honom alldeles för sällan, men när han dör (hoppas det inte blir allt för snart) så vet jag att jag kommer sörja något enormt. Han är ett original. The best kind.
Läste två kapitel ur boken i morse. Utan att överdriva; Helt fantastisk. Ska skynda mig hem snart och läsa mera.
I speglarnas sal heter den. Författare: Sten Espmark.
Är så stolt över honom. I boken som han gav mig skrev han: Till min författarkollega Isabella.
Då kom det allt en liten tår.
Nu: Lite mer surfande, sen mot Gärdet.
Kommentarer
Trackback
