Walking and Words

Asså va fan. Kom igen nu. Det är mars, snart april. Och man kan inte ens gå ut i converse för då halkar man på rumpan och det läcker in isvatten så att det skvalpar när man går.
Hade satt på mig solbrillorna och hade musik i öronen, var inställd på en underbar lång prommis runt djurgården i solekenet. Men så blev det inte!
Nej nej. I stället så blev det bara en plågsam och blöt och jäääävligt hal linkande kamp till början av djurgården, och sen fick jag snällt vända om och gå tillbaka! Mina gummisulor klarade helt enkelt inte av att den buckliga isen som täckte varende millimeter av marken jag gick på.

Det var ett skämt. Måste ha sett så roligt ut! Hade ju ingen att luta mig i mot! Det är i såna situationer en pojkvän kanske kanske hade kunnat vara bra till hands. Eller en stabil Emelie eller Yohanna. Fast nej. Emelie hade bara pekat och skrattat och dokumenterat helvetet med sin mobilkamera med ett djävulskt leende på läpparna.
Visst hade du, Emelie!!??

Så jag styrde kosan mot farmor i stället och här har jag suttit och druckit kaffe och lyssnat på hennes alltid lika intressanta och nostalgiska historier om hur det var i förr i tiden. Blir inspirerad som vanligt och tänker att allt det där skulle kunna bli en så bra film.
Snart ska jag i väg och träffa fina roliga Youssef. Kanske blir det bio, kanske blir det bara en jävla massa tjötande på något café någonstans. Time will tell.

Nästa vecka: Jobba jobba jobba. Diciplin!