Överraskning!
Sprang in i Yohanna så här på morgonkvisten. Eller ja, nu är det förmiddag, men då var det morgon. Jag hade just vaknat och inte hunnit få i mig kaffe än, så jag irrade fram i slasken helt borta i mina suddiga tankar. Så bara stod Yohanna där. Med Diezel också. Den rackaren. Då vaknade jag minsann till.
Sen gick jag ut med Luna och njöt av solskenet. Kan våren vara på väg? Snälla snälla. Vore ju så nice.
Fick denna fråga i går: "Bloggar du? Whaaat? Du? Why?"
Denna fråga är befogad då jag verkligen inte är en typisk "bloggare". Vad det nu är. Men jag är ju verkligen inte den typen av person som är desperat att dela med mig av mina känslor med främlingar. Eller lägga upp bilder på mig själv i dagens outfit. jdkegarg. Oj sorry, jag spydde upp lite i munnen där av blotta tanken.
Men för mig är inte detta bloggande. Jag har knappt gett ut den här webbadressen till en enda levande varelse. Det är bara ett väldigt effektivt sätt för mig att få ur mig allt som snurrar i min väldigt snurriga skalle. Jag är för lat för att skriva dagbok och jag föredrar att skriva på ett tangentbord över att skriva för hand.
So there you have it. Det är lite terapi helt enkelt. Och så älskar jag ju att skriva. Älskar älskar. Även om det bara är ren skit som skrivs.
I kväll ska bli kul. Ska träffa mina skådisar och äta middag och babbla på hela kvällen lång. Har ju aldrig sett killarna tillsammans så det ska sannerligen bli intressant.
Nu ska jag ut med Cosmo snart och sen ska jag hem och dega innan det bär i väg mot Kungsholmen.
Stackars Luna druttade på rumpan på isen i dag. Det kan inte vara lätt att bli gammal. Även som hund måste man väl på någon nivå inse att man inte är den man en gång var. Det finns en besvikelse och lite skam i hennes blick när hon tappar balansen så där.
Hon som alltid har varit en så värdig stor stark hund.
Ålderdomen kommer och tar oss alla i slutändan. Om vi inte kålar av innan dess.
Nu: Fortsätta det trevliga småpratet med brudarna i vardagsrummet
Sen gick jag ut med Luna och njöt av solskenet. Kan våren vara på väg? Snälla snälla. Vore ju så nice.
Fick denna fråga i går: "Bloggar du? Whaaat? Du? Why?"
Denna fråga är befogad då jag verkligen inte är en typisk "bloggare". Vad det nu är. Men jag är ju verkligen inte den typen av person som är desperat att dela med mig av mina känslor med främlingar. Eller lägga upp bilder på mig själv i dagens outfit. jdkegarg. Oj sorry, jag spydde upp lite i munnen där av blotta tanken.
Men för mig är inte detta bloggande. Jag har knappt gett ut den här webbadressen till en enda levande varelse. Det är bara ett väldigt effektivt sätt för mig att få ur mig allt som snurrar i min väldigt snurriga skalle. Jag är för lat för att skriva dagbok och jag föredrar att skriva på ett tangentbord över att skriva för hand.
So there you have it. Det är lite terapi helt enkelt. Och så älskar jag ju att skriva. Älskar älskar. Även om det bara är ren skit som skrivs.
I kväll ska bli kul. Ska träffa mina skådisar och äta middag och babbla på hela kvällen lång. Har ju aldrig sett killarna tillsammans så det ska sannerligen bli intressant.
Nu ska jag ut med Cosmo snart och sen ska jag hem och dega innan det bär i väg mot Kungsholmen.
Stackars Luna druttade på rumpan på isen i dag. Det kan inte vara lätt att bli gammal. Även som hund måste man väl på någon nivå inse att man inte är den man en gång var. Det finns en besvikelse och lite skam i hennes blick när hon tappar balansen så där.
Hon som alltid har varit en så värdig stor stark hund.
Ålderdomen kommer och tar oss alla i slutändan. Om vi inte kålar av innan dess.
Nu: Fortsätta det trevliga småpratet med brudarna i vardagsrummet
Kommentarer
Trackback
