Spontana tankar
Ser reklamen här på blogg.se om hur man kan bli L'oreals nästa modell. !
Ryser. Något skrumpnar ihop inom mig när jag ser brudarnas stelt leende sockersöta ansikten. Hoppas hoppas hoppas att min lillasyster växer upp och blir något annorlunda. Någon som prioriterar styrka, intelligens och lojalitet över utseende, sociala regler och andra ytligheter som konsumerar så många människoliv.
Blir förvånad över hur tråkig den här dagen blev. Trodde att jag hade en massa viktiga saker att göra som skulle ta flera timmar. Men bara efter någon halvtimme framför datorn så var jag klar. Jahapp. Vad gör man då?
Jo man sitter och degar och slösurfar på usla bloggar och trista modesajter som av någon anledning provocerar mig. Visst, mode kan va kul. Till och med en konstform. Men hur dessa tjejer och killar tar just TRENDER på så stort allvar så att det verkar som att deras liv hängde på det....jag mår illa. Jag blir trött.
Det går över fort. Och så undrar jag varför jag plågar mig själv. Kan liksom inte låta bli. Vill se det hemska.
Framför allt brudar som alla klär sig EXAKT LIKADANT och sen tar bilder av sig själva som dom lägger upp på sina jävla bloggar. "Titta va fin jag är! Kolla hur moderiktig min outfit är! Jag är nämligen TRENDIG. Gah!"
Läste en text som Linda Skugge skrev för ett tag sen där hon försvarade alla bloggtjejer och tyckte att dom var våra kvinnliga hjältar under 2000-talet. Banbrytande i mediavärlden. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta när jag läste det. Ska detta vara våra sändebud, vårt köns respresentanter i en värld där alla observerar och lyssnar?
Var är vår tids Simone De Bouvoir, Virgina Woolf, Sylvia Plath, Annie Proulx, Joni Mitchell???
Ska gå och köpa mat snart. Blir kanske Sagan om ringen i kväll. Kan behövas med tanke på mitt något cyniska bittra humör.
Önskar i bland att jag levde under 70-talet. Brände behåar, gick på festivaler, demonstrerade, fick bevittna riktiga rebeller och kanske vara en själv.
Ja ja. Ska nog stänga grötluckan och gå ut snart.
Ryser. Något skrumpnar ihop inom mig när jag ser brudarnas stelt leende sockersöta ansikten. Hoppas hoppas hoppas att min lillasyster växer upp och blir något annorlunda. Någon som prioriterar styrka, intelligens och lojalitet över utseende, sociala regler och andra ytligheter som konsumerar så många människoliv.
Blir förvånad över hur tråkig den här dagen blev. Trodde att jag hade en massa viktiga saker att göra som skulle ta flera timmar. Men bara efter någon halvtimme framför datorn så var jag klar. Jahapp. Vad gör man då?
Jo man sitter och degar och slösurfar på usla bloggar och trista modesajter som av någon anledning provocerar mig. Visst, mode kan va kul. Till och med en konstform. Men hur dessa tjejer och killar tar just TRENDER på så stort allvar så att det verkar som att deras liv hängde på det....jag mår illa. Jag blir trött.
Det går över fort. Och så undrar jag varför jag plågar mig själv. Kan liksom inte låta bli. Vill se det hemska.
Framför allt brudar som alla klär sig EXAKT LIKADANT och sen tar bilder av sig själva som dom lägger upp på sina jävla bloggar. "Titta va fin jag är! Kolla hur moderiktig min outfit är! Jag är nämligen TRENDIG. Gah!"
Läste en text som Linda Skugge skrev för ett tag sen där hon försvarade alla bloggtjejer och tyckte att dom var våra kvinnliga hjältar under 2000-talet. Banbrytande i mediavärlden. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta när jag läste det. Ska detta vara våra sändebud, vårt köns respresentanter i en värld där alla observerar och lyssnar?
Var är vår tids Simone De Bouvoir, Virgina Woolf, Sylvia Plath, Annie Proulx, Joni Mitchell???
Ska gå och köpa mat snart. Blir kanske Sagan om ringen i kväll. Kan behövas med tanke på mitt något cyniska bittra humör.
Önskar i bland att jag levde under 70-talet. Brände behåar, gick på festivaler, demonstrerade, fick bevittna riktiga rebeller och kanske vara en själv.
Ja ja. Ska nog stänga grötluckan och gå ut snart.
Kommentarer
Postat av: Emelie
Vår tids kvinnliga förebild... Isabella Rising klingar bra! What's stopping you??
Ja, verkligen:)
Hehe, tror jag såg den på Stureplansvackraste någon gång för längesen. Sedan dess har jag inte klarat mig utan hennes visdomsord! Mogi for president!
Trackback
