Walking and Words

...så kommer du med din obefogade ilska och aggression. Så arg. Så ofantligt arg. Jag vill inte ens veta vad du har varit med om i ditt liv som har lett till denna ilska.

Jag tar det egentligen inte personligt. Ilskan skulle vara där även om jag inte existerade. Men visst blir jag måltavlan. Och frustrationen över att vara din känslomässiga papperskorg omvandlar mig till en vidrig person som vill såra och förtrycka.

Det är inte den jag är egentligen. Jag är en god människa innerst inne. Jag hatar vad jag blir när vi väl sätter i gång.

Varför är du så arg??????????