Känslostatus

Ingen ångest, ingen ånger, ingen stark oro. Ingen sorg, ingen ilska.

Tacksamheten är enorm.

Vad känns då?

Förvirring (som alltid), undran, melankoli (svag förvisso), skiftningar mellan självkritik och övertygelsen om att det inte finns någon anledning till självkritik.

Känner glädje över att jag kommer vara ockuperad både i kväll och i morgon. Vid det här laget vet jag ju hur mycket distraktioner hjälper mig i obalanserade eller tveksamma situationer.

Hela jag är så trött, utpumpad, matt. Måste hem och duscha snart och ta en powernap. Annars kommer jag aldrig klara av att gå ut i kväll. Klockan är knappt halv fyra än så länge, så det lär jag ju hinna med utan problem.

Tänker på Annie Hall. Den har satt sig i hjärnan på mig. Så hög igenkänningsfaktor. Så mycket som känns bekant, både till det positiva och till det negativa.

Nu: Lite surfande och sen promenera mot Gärdet.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0