Potentiell förbättring

Jag tror, med betoning på "tror", att jag kanske eventuellt börjar bli lite bättre. Knock on wood.
I dag har jag kunnat röra mig, svänga runt i lägenheten utan att ryggen är böjd och utan att gå som en gammal kärring. Jag har så att säga kunnat röra mig obehindrat. Utan smärta och utan värk. Jag hostar fortfarande, snoret rinner som ett vattenfall och jag är fortfarande blek, men men...det verkar vara på väg åt rätt håll. Jag gissar att det är marathonsömnen och antibiotikan som har gjort underverk här.

I dag har jag jobbat från sängen. Så många människor som jag har smsat, ringt och mailat! Jag måste ha slagit något slags rekord. Förutom det har jag tagit en promenad runt gärdet och njutit av den friska luften, jag behövde verkligen komma ut lite, och lyssnat på lite musik. Min älskade John Hyatt som har blivit min nya idol tillsammans med Bruce, Joni och Enya. Deras musik har en sådan lugnande och terapeutisk effekt på mig.

Jag skrev en dikt i går efter att ha sett på Bright star, som var mycket bra och speciell!, och läst lite på Orlando av Virginia Woolf. Kan inte bestämma mig för om den var bra eller inte.
Pretentiös? Eller bara fin och ärlig?
Lär väl ta något år innan man kan läsa den och vara objektiv.

Nu ska jag byta om till sovkläder, lufta lite och sen krypa ned under täcket. I morgon är det kamerarep med fotografen Erik, käre Ibbe, sköna Tin och finfina Sandra.

Nu: Nattens låt


http://www.youtube.com/watch?v=QQk8g4jul98

"Steam rising from the sidewalks after an evening rain..."



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0