Inga ord
Är mållös. Människan som aldrig lider på brist av ord är officiellt mållös. Det hårda arbete och den outtröttliga entusiasm som jag har fått bevittna under helgen har gett mig en lycka och en känsla av hopp som jag inte trodde vad möjlig. Och det har gett mig en tro på mig själv som regissör. Vad som än händer med mig, även om jag aldrig skulle få chansen att regissera igen, så kommer jag aldrig glömma den här upplevelsen och människorna som gjorde det hela möjligt.
Jag är så rörd. Låter väl fruktansvärt sentimentalt och blödigt, men det är sanningen. Jag kommer bära med mig minnena av denna tid för resten av mitt liv. Det har sannerligen format min syn på min potentiella plats i filmbranchen. Vilka vänner och kollegor jag har. Vad har jag gjort för att förtjäna detta?
Våren är här. Jag är ångestfri, fylld av positiva tankar och en inre styrka. Visst är många brister kvar, vissa negativa kritiska tankar som jag riktar mot mig själv. Men dom styr mig inte längre. Jag tycker om mig själv, tror på mig själv. Tror på tanken att jag kan skapa ett bra liv åt mig själv.
I kväll var jag i Kungsträdgården och i Gamla stan med Youssef. Det var en så vacker afton, sval luft, himmelen gick i lavendelblå och ljusrosa toner, vi promenerade vid vattnet, fikade på stortorget och insåg verkligen på allvar hur otroligt vackert Stockholm faktiskt kan vara.
Doften av grönska i luften.
Att något så simpelt kan göra så mycket för själen.
Barnen var underbara i dag. Så mycket kärlek på en arbetsplats har jag aldrig fått, det är ett som är säkert. Och personalen ska vi inte ens tala om. Vilka underbara fina människor.
I morgon blir en lång dag, men det är bara bra. Måste få in pengar.
På fredag blir det kanske takhäng i Gamla Stan med en så fin Göteborska och på söndag blir det promenad med min äldsta barndomsvän.
Längtar tills Värmland i sommar. Drömmer om skogarna, träden, luften, tystnaden.
Kan inte sluta tänka på en viss någon. Undrar om du ska visa dig vara precis som alla andra män, eller ja i alla fall dom flesta, som jag har mött tidigare i mitt liv som har gett ett så fint första intryck bara för att sen riva av dig masken och avslöja din sanna karaktär som är allt annat än omtänksam och välmenande. Undrar om du ens kommer spela en roll i mitt liv, om vi kanske aldrig ens kommer ses igen? Undrar varför du, just du, har fastnat så i mina tankar? Undrar i fall du kanske, kanske, kan vara annorlunda. Kanske speciell?
Ska tvätta ansiktet och krypa ned under täcket snart. Eventuellt orkar jag lägga upp en dos med dagens bilder.
Kärlek.
