Walking and Words

Ligger och tittar på Vänner och fnissar då och då för mig själv. Älskar Ross. Älskar säger jag!

Hade ett intressant samtal med pojkvännen på Skype, kan inte ringa när pappa ligger och sover några meter bort, som öppnade mina ögon inför hur olika tankesätt och syn på livet vi verkligen har. Vi är så otroligt olika!

Det kan inte understrykas nog. Ju mer medveten jag blir om våra olikheter ju mer klarhet får jag också gällande hans personlighet och hur han ser och tolkar världen och människorna i den.

Han har kommit så mycket längre när det kommer till den hel del saker här i livet, än jag har.

Han har ett rejält försprång om man säger så.

Jag ligger och tänker på framtiden. Inte på ett oroligt sätt. Utan genom ett fint, gyllende filter.

Jag funderar på hur jag kommer inreda min framtida lägenhet. Hur roligt jag kommer ha. Det ska bli en lägenhet mer stark detaljrikedom, lite mysig huller om buller känsla utan att det känns stökigt.

Mycket varma färger, tända ljus lite över allt (även i badrummet och köket), en säng med tjockt duntäcke och tjocka dunkuddar, härliga sängkläder, filmaffischer på väggarna...kanske inramade, en kyl full med god mat, fint porslin från Indiska, inramade foton på människor och hundar som jag älskar, underbara böcker lite över allt, små lampor med lampskärmar i rött och orangt.

Badrummet ska vara rent och mysigt, även där tända ljus, varma mjuka handdukar, produkter från Toni and Guy, Body Shop och Palmolive.

Frukosten ska ätas med Enya i bakgrunden och med tända ljus och det ska vara myskvällar med massa god mat och bra film.

Ja, det är sannerligen något att se fram i mot.

Jag tänker även på vad som kan anses vara trista saker men som ändå är något jag ser fram i mot, nämligen att t ex starta två sparkonton och kunna börja sakta men säkert fylla dom med pengar.

Ett sparkonto för Nya Zealand och andra framtida resor. Jag vill åka till VästIndien, USA, SydAmerika, Japan...

Så många platser. Det kostar pengar.

Ett till sparkonto för en potentiell rainy day så att säga.

Om jag nu skaffar ett bra jobb och börjar tjäna mer pengar och sen vänder turen och jag blir arbetslös, så vill jag veta att jag har pengar så att jag klarar mig i minst tre månader så att man slipper den där mini hjärt attacken när man inser att man inte kommer kunna betala hyra, räkningar och mat.

Tryggheten i att veta att det finns pengar där som kan rädda en i en sån situation. Den tryggheten är värd guld.

Och så tänker jag på barn. Om jag vill ha ett eller inte. Pojkvännen är redan 34, utan tvekan i en ålder då man brukar fundera på om det kanske inte är dags att börja starta familj.

Jag är inte redo. Varken ekonomiskt eller känslomässigt. Men jag blir varm i hjärtat när jag föreställer mig att föda ett barn som är vårt. Hur skulle han/hon se ut? Hur skulle det kännas att vara någons mor?

Och att se honom som far. Det är en vacker tanke.

I morgon ska jag äta lunch med Yohanna, ser fram i mot att sitta och småputtra i hennes mysiga lägenhet med underbara Diezel och hans konstant viftande svans. Efter det så blir det möte med Frida på kontoret och sen åker jag tillbaks till pappa och degar en stund innan det är dags för KBT. Ser fram i mot det och fruktar det samtidigt.

På onsdag ska jag träffa Max för första gången på länge, på torsdag är det möte med Stephan Mendel Enk (väldigt spännande) och sen rep med pojkvännen och Malin. Jag ska möta den här veckan med positivitet och styrka.

Det kommer bli en utmaning, ett första steg mot en ny attityd och en ny inställning.