Avatar
Ar det bara jag som ser att det egentligen ar inget annat an ren dynga?
Men Avatar kanske ar ett undantag. Den verkar ju atminstone inte lika puckad som dom filmerna jag namnde ovan. Kanske lite mer tanke bakom denna, har hort att det ska finnas en hel del USA vs Irak paraleller och en massa anti war budskap m.m.
Det behover ju inte vara nagot positivt iof, vi far se. Jag ser den enbart av tva valdigt enkla anledningar,
1. Jag ar en sucker for specialeffekter, korrigering, jag ar en sucker for BRA specialeffekter. Gillar 3D. Sa enkelt ar det.
2. Jag ska se den med min underbara lillasyster som jag inte har traffat pa alldeles for lange. Med risk att lata som en gammal karring...men fan va den ungen vaxer. Snart kommer hon val borja roka, dricka och ligga runt ocksa. God forbid.
Har varit en mysig morgon med kaffe, god ost, How I met your mother och chattande med min sjalsfrande Emelie. Saknar henne! Men man har ju alltid internet, vad skulle man gora utan det gamla hederliga intranatet??
Vaknade forresten kl 4 i morse av att en polare fylleringde och brolade i telefon. Kanner mig gammal. Har nog inte fylleringt nagon pa flera ar. Gor bara inte sant. Ar ju ett fredsamt fyllo som till och med i vodkadimman pa nagot satt lyckas vara nagorlunda ansvarsfull.
Undrar var jag har fatt det i fran. Inte fran mor och far i alla fall! Det ar ett som ar sakert.
Na, nu ska jag kla pa mig och gora mig i ordning snart. Javla slask ute. Har inga passande skor for detta vader!
Aja, tanker man pa dom i Chile, Haiti och Hawaii just nu sa ar det kanske inte sa illa.
Egentligen sa lever jag fan ett lyxliv.
Tak over huvet, mat i magen plus karlek lika med Lyx.
Torsdag
Godheten och valviljan som lyser i hans lilla ansikte. Oj oj oj, vad den ungen vacker moderskanslorna i mig.
I dag nar vi skulle vila i vilorummet sa lag han brevid mig och smekte min hand. Later val som varldens mest blodiga brud nu, men jag borjade fan nastan grata.
Det ar ju det som ar grejen med barn, nar dom val ar underbara sa ar dom verkligen UNDERBARA.
Sen traffade jag Kerstin och hade en sannerligen omskakande session. Behovde nog det. Men det var smartsamt och jobbigt att visa sig sa sarbar for en annan manniska. Nodvandigt dock.
Sen dess har jag bara legat och degat i soffan och atit en massa onyttig skit.
Tittar pa dr Phil. Dom diskuterar tro och religion. Tydligen sa ar 98% av varldens befolkning religios. Det skrammer mig lite. Jag visste inte att jag var del av en sa liten grupp av manniskor som tanker logiskt och i vetenskapens banor. Inte i sagotermer.
Samtidigt, i bland onskar jag ju att jag var troende. Skulle inte livet vara lite lite enklare om man pa allvar trodde att det fanns en Gud som vakade over en och skulle se till att man motte nagon slags trygghet och gudomlighet nar man lamnat jordelivet bakom sig?
Det later ju som ett vinnande koncept. Inte sa konstigt att sa manga koper det.
Komiskt anda. Sa mycket som manniskor ifragasatter i varlden i dag. Sa mycket som man forkastar. Men anda ar det fullt normalt, nastan obligatoriskt, att man ska tro pa en kraft uppe i himmelen som hade oppen kommunikation med oss for tusentals ar sen men som nu kniper kaft. Aja.
Alla ar vi olika. Det ar val bara att respektera.
Ska nog kirra middag snart.
Vantar forresten pa svar fran tva personer om nagot viktigt. Varfor ska det alltid ta sa lang tid nar man vill ha svar sa fort som mojligt!!??
Kom igen! Svara! Och snalla, lat svaret vara Ja!
Bra dag
Men dom lite aldre barnen...dar har vi en annan historia. Dom var smarta, manipulativa, smatt skrackinjagande. Dom kunde kanna, lika vadrande hundar, att jag var ny och inte helt insatt i ruljansen och det utnyttjade dom till fullo. Oj, vad dom njot av min totala forvirring nar min chef kom in och sa att nej vi skulle inte alls ha lekstund nu. Det var ju dags for vila med snuttefilten. Dom skulle ha lagt sig for lange sen!
Jag sag med mordarblick pa ungarna som lurat i mig att det var lekstund och att det var helt ok att springa omkring som vildar pa amfetamin och tugga pa varandra. Visst, Marita later oss alltid gora sa har!
Och jag, blaogd och naiv, gick pa varenda ord.
Nar jag kom hem efter den dagen sa var jag sa utmattad att jag bokstavligt talat svimmade i stallet for att somna.
Darfor var jag av uppenbara skal liiiiite nervos infor min andra dag pa dagiset. Det har gatt tva veckor sen dess, men jag har inte glomt vilka av odagorna som var children of the corn. Oh nej.
Men jag blev sa overraskad! Jag vet inte om min forsta dag var nagon slags invigningsrit som varje vikarie maste ga i genom, eller om ungarna kanske bara har mjuknat, men fan vilken fin dag fylld av karlek det har har varit!
Vi drog till Vikariummuseet pa djurgarden och det var sa fint och trevligt. Barnen alskade mig och alla ville halla hand och kramas och vara nara mig. Snacka om ego bekraftelse hela dagen lang! Det var fint.
Visst ar jag fruktansvart utmattad nu med. Men utmattad med ett leende.
Nu, cheeseballs.
Fear to fail
Oj oj, vad saker och ting forandras drastiskt i ens tillvaro nar man slapper radslan for att misslyckas.
Allt forandras sa fundementalt. Ens perspektiv och syn pa manniskor, jobb, svara val, relationer, doden, ALLT vands upp och ned. Jag minns inte exakt hur gammal jag var nar min fobi for att misslyckas och gora bort mig sakta borjade avta. Kanske var det nagot ar sen eller sa. Kanske mer, kanske mindre.
Jag minns inte heller vad det var som fick skracken att forsvinna. Men om jag jamfor mig sjalv med hur jag var bara for nagra ar sen sa ar skillnaden sa stor att jag kan inte lata bli att lattat skratta. Hur orkade man vara sa radd!? Sa mycket tid jag la ned pa att leva i den konstanta fasan att gora nagot, inte lyckas och sen kanna mig bortgjord.
Ar av mitt liv, down the drain! Horde nagon saga att dom tva kanslor som styr ens liv och besluten man fattar ar Karlek och Radsla. Makes sense.
Visst kanner jag fortfarande mild panik i bland nar jag satter i gang ett projekt dar flera manniskor ar inblandade och jag inser att det inte gar i ratt riktning. Vi kommer inte uppna det som jag lovade skulle vara vart mal. Det ar ingen rolig kansla. Speciellt inte nar man ar kaptenen pa skutan. Allt som kan ga fel ar ens eget fel. Ingen annans.
Hua.
Men samtidigt...nu finns nagon slags insikt i mig som jag ar larvigt tacksam for. Insikten att livet ar en sa skor och vacker liten sak. Jag har san tur att jag ens existerar. Och att jag, sa vitt jag vet, ar frisk, har tak over huvudet och inte svalter. Sa lange jag lever ett liv dar dom elementen kanns sjalvklara sa har jag liksom ingen ratt att lata radsla halla mig tillbaka fran att ta risker och tanja pa granser. Put myself out there.
Det ar fortfarande laskigt att gora/saga vissa saker. Absolut. Hierarkin i filmbrancshen t ex ar skarp och massiv. Det ar latt att man kanner sig dum och liten. Men nej! Dar satter jag ned naven i bordet nu som lite aldre och visare 23aring. Jag vagrar kanna mig dum. Jag har en drom. Och jag ar beredd att gora nastan vad som helst for att se den drommen bli verklighet. Helst innan jag ar graharig och gar med rullator. Sa visst, jag kommer fa en jakla massa rejection. En jakla massa folk som jag tigger om att fa jobba med som kommer saga nej och kanske till och med se ned pa mig. Men so what?
Huvudsaken ar ju att jag forsoker. I bland lonar det sig, i bland inte. Thats life people. Rejection rejection rejection. Get used to it. Ju mer rejectad man blir desto mer ljuvt blir det sen nar nagon sager ja!
Sa enkelt ar det.
Later kanske klyschigt allt det har, men oj vad sant det ar. Jag ser manniskor runt omkring mig, vissa av dom aldre an jag, som fortfarande later radsla styra varenda litet beslut dom fattar i sin vardag. Bade stora beslut och dom lojligt sma. For det ar ju sa fruktansvart att visa sig sarbar och utlamnad for andra!
Visst ar det. Men som sagt, get over it!
Livet blir sa mycket roligare nar man borjar vaga.
Morgondimma
Jag googlade ordet Morning. Vackra bilder blev resultatet.
I am such a google whore.
"Jobbar ni med media eller?"
Har varit en bra dag hittills. Ser ut att ljusna på "jobbfronten". Inte betalt jobb som kan betala mat och räkningar. Men jobb som kan föda själen med kreativ vital näring. Blir så glad och tacksam när jag märker att människor tror på mig och mina ideér. Det är mer är smickrande. Jag har kommit en lång väg sen åren då jag bara satt i mitt rum och drömmandes stirrade ut genom fönstret och önskade att jag var någon annan.
Någon som hade modet att försöka åstakomma något.
Oj oj, vilken annorlunda människa man var då. Helt otroligt.
I dag ska det ringas till skådespelare, nervöst, samt ytligheter då det vankas Top Model 8 kl 16.00. Så dåligt att det blir bra. När man matar sig själv med högkulturella artiklar och litterära mästerverk samt tidlösa guldklimpar till filmer, så måste man även mata sig själv med lite skräpmat i bland. Och det är där skitprogram som Top Model kommer in i bilden.
Har fortfarande lite huvudvärk men det börjar kännas lite bättre nu. Ring Haiti. Hej svej.
I kväll ska jag tända ljus, äta gott och se på film. Bara tanken på att gå ut i vimlet och lägga ned pengar på sprit och att irra runt i kylan känns nästan frånstötande. Men i vår och sommar vill jag kompensera lite. Har ju levt som en gammal nucka ganska så länge nu. Det går inte att förneka.
I Göteborg var jag ute i svängen en hel del. Och det var alltid kul. Det beror väl vilka man umgås med och var man går ut helt enkelt. Känns så mycket lättare att hitta trevliga genuina ställen med bra folk i Götet än det gör här i Stockholm. Plus att jag har ju fan inte råd. Så in i helvete dyrt. Inträde över allt. Man ska alltså betala innan man ens vet om man vill stanna eller inte! Man ska investera efter som att ordet går att detta är "the place to be" och alla andra går dit, så då måste det ju vara värt pengarna!
Nä fy. Tacka vet jag ställen som Stampen i Gamla stan. Hederliga sköna barer och pubar där man faktiskt kan slappna av. På riktigt. Utan dömande blickar och kyliga ansikten. Hujeda mig. Älskar den där underbara reklamen för Norrlands guld eller vad det nu heter. När lantisarna sitter på sin kvarterskrog och så förvandlas plötsligt stället till en riktig Schtekarklubb. Haha. Det bästa är puckobruden som hungrigt ser på dom och med nasal stämma frågar:
"Jobbar ni med media eller?" Hahahahha. Åh vad jag skrattar åt dig. Hahahahha!
Det är inget skämt. Dom brudarna finns. På riktigt. Ja, jag lovar! Jag borde väl veta. Jag växte upp med dom.
Oj oj oj.
Briljant reklamfilm.
Nä, nu ska jag ut med vovven här snart och så promenerar vi hem till Gärdet där vi ska kolla på blåsta men snygga brudar som alla tävlar om vem som är snyggast.
Tyra, jag vill inte tycka om ditt program. Jag hatar vad det representerar. Men det är som en grotesk bilolycka som utspelar sig rakt framför en. Man vill inte, men måste titta.
Hå hå ja ja.
