Walking and Words

I dag har jag legat i sängen och bara vilat. Åh herregud va skönt det har varit. Oj oj oj. Bara dvala och sömn. Lite slösurfande. Lite Top Model. God mat. Min kropp och mitt psyke är båda så tacksamma just nu.
Så vad nu då?
Jo, efter en delikat middag och lite jäsande så ska jag nu sätta på lite smink och respresentabla kläder och sen dra till Gamla Stan och möta upp söta fina lilla Stina.

Båda är möra som fan, med betoning på FAN, så det blir absolut inget festande i kväll. Lugna drinkar på någon uteservering kanske. Inte för att jag har råd med det. Men man kan ju dricka vatten ur ett drinkglas.
Så nu får jag ta och hoppa upp här.

Förresten, känner mig grymt lättad ang vissa saker. Känner mig lite lättare. Hatar att tråna egentligen. Och nu verkar trånandet vara över. Ja, för ett tag i alla fall. Snart lär väl något nytt trånobjekt dyka upp...

Dagens mantra:

"Keep calm and carry on."

En massa tankar som snurrar. Är dock inte så trött som man skulle kunna tro med tanke på den dagen jag har haft hittills. Har ont i ryggen och i lederna dock. Kärringalert...
Nu ska jag få i mig lite välförtjänt middag, lax med potatis och gräddfil, lök, avocado och ost. Fy fan va gott det ska bli.
Har känslor och tankar som absolut inte tynger ned mig, tack medicinen!, men som får mig att reflektera. Känslor man trodde att man hade, ifrågasätts. Sättet man såg på någon har förändrats. Inte drastiskt. Inget har hänt egentligen. Men ett filter byts mot ett annat. Och plötsligt så ser man någon i en helt annan färgskala.

Kan inte låta bli att undra över hopplösa saker. Klyschor. Kärlek. Hur länge ska man behöva vänta? Tycker jag har varit tålamodig. Kanske är det en subjektiv fråga.
Vad som händer i kväll...I don't know. Vill att vissa saker ska röra sig i en viss riktning. Men vet att det förmodligen inte är en möjlighet.

Känner mig dock inte ledsen. Ingen ångest. Inte ens någon melankoli. Kanske bara ett svagt eko av melankoli.
Ja ja. Jag har mat i magen, skrattar dagligen...på riktigt, har tak över huvudet, en säng (eller ja en soffa men what evah) och underbara vänner. Man ska ju fan inte klaga.

Nu: Middag och sen off to Valhallavägen och kirra potentiell rekvesita. Sen kanske bärs i Medis. Får se. Vilket fall som helst så blir det tända ljus, godis och mys senare i kväll.

Ok, steg ett avklarat. Har fått i mig en rejäl frukost. Ett ägg, en smörgås, samt en latte. Har väl enligt definitionen vaknat till liv. På någon nivå. Sov ca 4 timmar. Inte mother fucking okey. Får hoppas att jag har en jävla massa reservenergi i dag.
Nu ska jag smörja in mig, klä på mig och smeta på lite kosmetika. Ska inte göra som vanligt och bara dra på mig ett par jeans och sen hoppa in i hissen. Måste skärpa mig lite där.

Nu: Get ready, get busy.

Jag vill inte veta hur Rebeccas, eller va fan hon nu hette, snygga sommaroutfits ser ut. Jag är inte intresserad av någons "dagens". Jag bryr mig inte om någon brud som gjort sig känd genom sitt fördelaktiga utseende, ska klippa lugg eller inte. Var är alla snygga tjejer med hjärnor!? Fördomar om att alla intelligenta kvinnor har pottfrilla och glasögon måste motbevisas! Inte för att det spelar någon roll egentligen. Huvudsaken är ju att det finns smarta människor i huvud taget. Men jag blir lite trött.

Jag blir inspirerad av många människor i min omgivning just nu. Jag blir inspirerad av J pga av hans godhet och hans konstanta entusiasm. Och hans lojalitet. Jag inspireras av I och hans kämparanda och hans förmåga att sikta mot toppen och inte ge sig. Jag inspireras av dom fina människor som hör av sig och vill hjälpa till gratis för att få någons vision att bli verklighet.

Jag inspireras av mitt nyfunna mod. Det har väl legat där och gnagt någonstans inom mig och velat komma ut, men tiden var inte inne förrän nu. Nu måste man känna att man lever helt plötsligt. Annars har dagen been to waste.

Jag ser fram i mot i morgon. Ska träffa min fotograf. Hoppas att vi klickar.

Tänker på Virginia Woolf. Tänker på Sylvia Plath. Tänker på krig. Tänker på dokumentären jag såg i går om kameleonter. Hur en hona kämpade dag och natt för att gräva en underjordisk gång åt sina ägg så att inga rovdjur skulle komma åt dom. Hennes ena tass blev sårad och svullen. Hon fortsatte ändå.
Hon lyckades.

Men, någon dag senare eller så, gick hon lite vilse. Då kameleonter inte är bekanta med begreppet "väg" och hur farligt där kan vara, så irrade hon ut på just en sådan. En bil kommer farandes. Hon blir överkörd.
Kommer aldrig att glömma hennes ansiktsuttryck. De runda ögonen, paralyserade av shock, kroppen till hälften mosad.
Hennes liv fick inget värdigt slut.

Men...Men...hennes ägg kläcktes. Hennes ungar började utforska världen med nyvakna, nyfikna ögon.
Nya liv hade påbörjats.

Men dom kommer aldrig få veta hur deras mor kämpade för deras trygghet och överlevnad.

På alla sätt och vis. Är fylld av kreativitet, fylld av kärlek, fylld av möjligheter känns det som. Vädret reflekterar verkligen min sinnesstämning med sina milda soltstrålar. Känner mig välsignad att jag har så fina människor i mitt liv som tror på mig. Det gör mig rörd till tårar. Det finns inget vackrare än när människor investerar i dig. Känslomässigt, tidsmässigt, praktiskt. Det är vad livet handlar om. Jag lär se tillbaks på det här när jag är äldre, och  även om allt gick åt helvete på ett eller annat sätt så lär jag le och känna värme inombords. Män och kvinnor, i olika åldrar, från olika bakgrunder, från olika platser i livet...alla är de där för mig med sin lojalitet och sin värme.

Nej, jag har inte rökt på. Men i dag är bara en sån dag helt enkelt. Jag känner mig så hel i min kropp, hel i mitt sinne. Tisdagen den 20 April. Ska minnas den här dagen.

Nu lär jag väl bli överkörd till kvällen.

Ramlade med cykeln. Det är en cykel som är byggd för det motsatta könet. Behöver jag säga mer? My private parts are fucking broken. Jag kan knappt gå. I kidd you not. Jag svimmade nästan av smärtan och det har inte slutat göra ont än trots att det har gått en timme. Är lite rädd. Tänk om jag är steril nu? Eller har förlorat förmågan att få en orgasm. Det sistnämnda oroar mig i synnerlighet. Någon som vill blåsa?

Nej usch. Inte kul alls.

Har kollat på film i dag samt gjort mina ryggövningar. Var sjukt skönt faktiskt. Lite pulshöjande också. Min kropp är ju inte direkt i toppform. Ska kanske ut i kväll med arg svart man och ev en skön göteborgsbrud. Men ingen alkohol. Bara lugnt och fint för mig. Ho ho ja ja.

Har inget av värde att skriva. Har ont i fittan helt enkelt.

Hej svej.

Så gammal är man nu. Känner ingen direkt skillnad. Ålder är ju trots allt inget annat än en siffra. Nå ja. I går kväll var helt crazy bananas. En av de mest bisarra kvällarna EVER. Jag hade skitkul i slutändan och har ont i magen i dag av allt skrattande och det är ju det som räknas.
Kvällen började på Marie Laveau. Jag och Emelie var först och tog varsin shandy i baren. Sen kom Youssef och jag fick en underbart fin skrivbok som han visste att jag ville ha. Älskar den killen. Sen kom Sandra, Erik, Yohanna och Sanni. Redan då började vi märka att vår servitör var av en lite underlig och stressad natur. Han hade inte koll på läget helt enkelt och virrade runt och var allmänt konstig och otrevlig. Lite mano.

Vi försökte ignorera. Sen kom Max, Micaela, Felix och Jonas. Men alldeles innan dom kom så stötte vi på kvällens första bisarra ögonblick. Servitören kommer fram och skäller bokstavligt talat ut oss. Eller ja, han skällde ut mig då det var jag som hade bokat bordet. Anledningen? Att vi inte alla kom samtidigt och att alla inte ville beställa en trerättersmiddag var. Vi blev alla så shockade av detta oväntade påhopp att vi knappt svarade.

Sen kommer han fram 5 min senare och ber mig om ursäkt. Men skadan var redan gjord. Vilken moodkiller! Och på ens födelsedag dess utom! Som tur är så har jag världens underbaraste finaste vänner och vi hade astrevligt ändå. Jag fick ett presentkort av Sandra till någon butik av en erotisk natur, haha, och ett taxi rabattkort av Jonas. Good stuff.

Vid halv tolv så begav vi oss till tunnelbanan och nu kommer kvällens bisarra händelse nr 2; Tunnelbane shaffisen sparkar Sandra i ryggen (!!!!!!!!!) när hon springer in i vagnen. Varför han gjorde detta vet vi fortfarande inte och när vi alla ser shockat på honom och Sandra frågar vad det är han håller på med, så ser han på henne med vanvett i blicken och skriker: "Dra åt helvete!" och försvinner tillbaks in i sin lilla hytt. Ännu en gång så blev shocken så stor att vi inte ens visste vad vi skulle säga. "Why are people hating us?" Frågar jag rakt ut, var på en förtorkad jävla kärring som sitter alldeles i närheten av oss svarar: "Ja, ni är ju väldigt högljudda!"  Och skäller sen ut oss efter noter för att vi stör henne. !!!!!!!!!

Men då kom dom mest klockrena kommentararna någonsin från bögarna i sällskapet. Max säger med dryg röst: "Det här är Stockholm baby. Flytta till Småland." Och Youssef yttrar sig också: "Dom säger att jävulen bär Prada, men i dag kör hon tydligen på second hand."  Asgarven ville aldrig sluta.

Sen kom vi till Berns i alla fall där det var ganska så tomt men det sket vi i. Efter några drinkar så blev det fuldans på ett dött dansgolv till skum house techno. Det var framför allt jag, Emelie, Youssef, Max, Micaela och Felix som körde. Fan, va jag älskar dom människorna. Och så kom Stina som jag inte har träffat på aaaaaslänge och det var sannerligen en trevlig överraskning.

Sen gick dom flesta hem runt 2 men jag, Emelie, Stina och Jonas drog till Spy bar där jag tydligen var otrevlig mot vakterna och mot Ibbe som var sjuuuukt full. Jag har knappt något minne av det men till Ibbe: Förlåt.
Till vakterna: You probably deserved it.

Så vi drog till Solidaritet i stället. Där drack vi och snackade och hade det allmänt trevligt till 4-tiden då vi drog hem. Oj, va förfriskad jag var. Men inte på ett jobbigt sätt. Ingen spya eller dåligt uppförande. Bara undebart lullig. Vi somnade med en gång när vi kom hem och i dag så åkte Emelie tillbaks till Jönköping. HATAR avsked. Vill att hon ska bo här!!!!

Nu ska jag bort till Östermalmsgatan och packa. Yey.

Jaja. Jag har världens underbaraste, roligaste, smartaste, snyggaste vänner i alla fall och det är verkligen GULD VÄRT.

Nu: Bussen

Vaknar av att mamma står vid fönstret och skrattar åt hur arg jag kommer bli när jag ser vilket väder det är ute. Snö på taken. Hade vi inte gått vidare från det där nu? Hm? Är det inte April? Vårens månad?
Kanske har jag missat något.
Sen blev det gräl. Jag var yr och konstig och mamma var morgonsur och vidrig. Resultat: Gräl. Surhet och aggressioner som vibrerade i luften. Som två hormonstinna tonåringar. Men ofta känner jag att jag är banne mig mer vuxen och mogen än vad den människan är. 46 år är hon. Och ändå, argument som är så pubertala att man blir mållös.

Så gick jag rakt in i en gammal bekant. Skumt möte. Pinsamma tystnader. Vilket var konstigt med tanke på att jag brukar vara ganska så bra på att indvika just sådana. Men så hade vi ju också en ganska bisarr relation när det begav sig. Går inte att förneka.

Slaskvädret a la Sovjetunionen drog ned mitt humör något. I går var jag ju jätteglad. Men inte så jävla uppåt just nu. Vill inte bo med någon annan. Eller jo, det kan jag tänka mig. Så länge det finns lite mer space. Att bo i den här jävla bunkern med en människa som hon...det är en prövning alltså. Shit, vilket prövning. Jag blir den värsta versionen av mig själv. Så som jag aldrig blir med andra människor.

Försöker fortfarande få tag på Emelie men ingen svarar. Börjar bli lite lite orolig.

Aja, ska trösta mig själv med att gå och handla lite ätbart snart.

Nu: Bruce

Tänker inte nämna några specifika ord eller termer. Vill inte ta risken. Men jag måste få ur mig frustrationen. Vad ska man göra? Man vill kanske inte nödvändigtvis starta en seriös relation och vara bunden, men man vill absolut inte vara någons kk heller. Been there, done that. No no.
Jag har aldrig haft ett one night stand. Känner mig inte intresserad av tanken att ha sex med någon som jag inte känner. Va fan vet jag om den människan? Kan ju vara helt sjuk i huvet. Kanske har han flickvän, kanske har han HIV, kanske är han en sverigedemokrat. What do I know?

Men vad gör man då? Blir det enda kvarstående alternativet en mr Rabbit? Ser ut som det. Ja. Ser ut som det.

Känner att jag kanske börjar närma mig att ge upp hoppet. Visst, självklart finns det fina män där ute. Goda, lojala, smarta och fina grabbar. Jag förnekar inte det. Men att få träffa en av dom och att ha turen att en av dom råkar känna samma sak för mig som jag gör för denna teoretiska honom...det är en annan historia.

Har insett btw att jag förmodligen är bisexuell. Men inte fan mår jag bättre av det.
"Fler välmöjligheter." Ha! Bite me.

Känner mig asflummig. På ett bra sätt alltså. Känner mig i kontakt med allt runt omkring mig på ett skönt och avslappnande sätt. Känns som att bra grejer lay ahead. Paranoian inom mig väser: "Du vet vad detta innebär...så fort du mår bra och känner hopp så betyder det att helvetet kommer braka loss precis när som helst."
Men jag väljer att inte lyssna till den rösten. Trots att den tyvärr brukar ha rätt.
Jag tänker bara njuta av styrkan jag känner.

Och hur mycket jag ser fram i mot saker och ting. Filminspelningar, samarbeten, resor till Paris, Spanien, Indien, Japan...Värmland i sommar. Jag längtar så mycket efter tystnaden. Att bara vandra runt i skogen ensam tillsammans med träden, fåglarna, luften, ljuset, ensamheten. Jag ska skriva, lyssna på Barber och bada med fina Jackie. Inte snacka i telefon, inte surfa på internet.

I morgon ska jag arbeta på mitt bildmanus. Promenad med Luna. Kanske djurgården, hoppas på fint väder. Såg en viss någon på TV. Känslor svallade upp, minnen kom rusande tillbaka, det sög liksom till i magen. Mamma satt brevid mig så jag kunde inte låta mig själv reagera till fullo. Fick kontrollera mig själv. Lider inte, känner mig inte ledsen, inga negativa känslor alls faktiskt. Snarare glädje och tacksamhet. Tacksamhet över vad jag lärde mig tack vare den här människan. Hur mina värderingar förändrades till det bättre. Både när det gäller andra och när det gäller mig själv.

Sartre sa "Helvetet är andra människor." Sant. Men på samma gång så är ren lycka just "andra människor." Vi är verkligen kapabla till att krossa varandra totalt och vi är precis lika kapabla att lyfta varandra högre upp än vad vi någonsin kunnat föreställa oss.

Nu luktar datorn bränt här.

Nå ja.

Kärlek.

Solen skiner ute. Jag behövde ingen varmtröja, ingen halsduk, inga långkallingar. Lycka. I morgon lär väl snön ösa ned och himmelen har återvänt till den bajsgråa nyansen som vi alla know so well. Men i dag är det sol. Vilken humörhöjare. Har just varit och fikat med en gammal vän samt hämtat Luna. Hon ligger och tar en nap här brevid mig nu. Hon ska sova med mig i natt. Mysigt.

Boondock var helt ok. Alltså det är ju en b-film, första filmen likaså. Men det är välgjorda och underhållande b-filmer. Uppföljaren följde liksom samma spår som första fast med lite snyggare foto, lite mer kameratricks och stilporr.
Är så sjukt kåt på dom två huvudpersonerna. The Saints. Speciellt han som spelas av Norman Reedus. Fuck a duck vad den mannen är sexig. Han har en unge med Helena Christensen förresten. Mycket viktig information.

Jag gillade Julie Benz karaktär, Eunice Bloom. Skön Texas agent med huvet på skaft, skön och otippad ersättare för Willem Defoe som man trodde var oersättlig. Jo, men va fan jag skrattade och jag följde handlingen med spänning. Det gjorde jag. Min favoritgrej var samma som med ettan, scener när grabbarna släpper allvaret och dödandet för en stund och bara festar och dricker whisky och blir sjukt fulla och asgarvar som fjortisar åt varandras lama skämt. Finner mig själv skrattandes som en stucken gris och av någon anledning så får det mig att önska så in i helvete att jag var irländare själv. Dom verkar vara ett så skönt folk. Och dom kan hold their liquor. Det kan inte jag.

Sen så kollade jag lite på Mitt hjärtas förlorade slag. Klockren film. Och så återbesökte jag en gammal klassiker; The Ice Storm av min filmgud Ang Lee. Fan va bra den är.
Efter det stängde jag av TV-helvetet och läste lite på Änglar och Demoner. Fick ett sånt sug av att få mentala bilder av Rom och vatikanstaten och då finns det ju inget bättre än den boken.

Har försökt få tag på Emelie men hyndan svarar inte. Ska nog dra hem snart och läsa lite mer. Ingen utgång i kväll tror jag. Nej. Ska läsa.

Nu: Ta det jäääävligt lugnt.

Har planerat att se den sjukt länge nu. Men andra saker har dykt upp under veckan och det har helt enkelt inte blivit av. Mamma såg den tydligen när jag inte var hemma och hon tyckte den var så där. Får se om jag håller med henne. Ska köpa cheeseballs. Oj vad jag ska köpa cheeseballs. Oooh maaaama...
I helgen kanske man får se lite Emelie vilket sannerligen inte är fy skam och så ska jag ta hand om Luna.
Gör mitt bästa för att sitta rakt och ha fin korrekt hållning. Axlarna ned, huvud upp, rak i ryggen.

Låg och såg på ett av mina all time favourite tv program i går efter att jag kom hem från en ölrunda vid Mariatorget. Law and order special victims unit. Älskar ju det programmet. Det handlade om ett gäng populära tjejer på en skola och hur tre av dom mördade den fjärde för pga pojkvänrelaterade själ. Deras sätt att säga "Don't mess a girlfriends boyfriend." Så hon blev nedhuggen med en nagelsax och bränd med cigaretter och sen stoppad i bakluckan på en bil.

Det handlade även om en tjej i samma skola som var grovt överviktig och som hela sitt liv blivit mobbad av denna tjejgrupp och framför allt av hon som blev mördad. Detta fick mig att se tillbaks på min skolgång. Inte för att något i denna klass hände mig eller någon jag kände, thank god, men jag började fundera kring hur fruktansvärt elaka tjejer kan vara mot varandra. Speciellt i grundskolan och gymnasiet. Killar är kapabla till precis lika vidriga ting men det är något speciellt med hur vi tjejer behandlar varann. Jag minns så väl utfrysningen, mobbingen. Jag var ingen ängel, även jag behandlade flera andra riktigt jävla dåligt. Vilket jag har enorma skuldkänslor över i dag.

Det snackas ju en hel del om att tjejer borde hålla ihop mer. Så som killar har en tendens att göra helt naturligt. Bros before hos mentaliteten. Jag tycker faktiskt inte att vi brudar är lika bra på det. Jag har minst två långvariga seriösa vänskaper bakom mig som gick i kras enbart pga ett en kille kom in i bilden. Helt idiotiskt. Så meningslöst. Hur mycket värderar vi tjejkompisar varandra egentligen?
Jag vet ju att när det kommer till mina närmsta vänner, som råkar vara just kvinnofolk, så finns det ingen jävla man i världen som på allvar skulle kunna få mig att lägga locket på någon av dom vänskaperna som är limmet vilket håller samman min tillvaro.

Visst skulle det kunna uppstå komplicerade situationer och det kan bli besvärligt. Om man blir kär tex så kan det vara sjukt svårt att bara skaka av sig det. Att ställas inför ett val som "vänskap eller kärlek" är orättvist och borde inte hända någon, men det gör det. Och jag är inte så säker på om alla brudar där ute skulle fatta samma beslut som jag. Nu generaliserar jag självklart något enormt. Vad vet jag, kanske har jag åt helvete fel. Men det är lite som den här grejen med att en kvinna blir mer rasande på "the other woman" som hennes pojkvän/man har haft ihop det med än mannen i fråga.

Vi är så kvicka att med att döma och förkasta varandra men med män så tycker jag vi har en tendens att försöka förlåta och förstå på ett helt annat sätt.
Kanske bara min erfarenhet...I don't know.

Aja, nu vandrar tankarna i väg här. Slutkontentan är väl att lojalitet och solidaritet är underskattade grejer i vår lilla värld. Jag jag jag tänkandet som sakta men säkert håller på att ta över jorden runt är oroande. Hippieflummare som jag är tycker jag att lite mer peace love and understanding är något vi är i stort behov av.

Just saying.

Nu: Handla cheeseballs och sen Boondock saints 2

Har fått en förfrågan att gå ut i kväll. Låter sjukt lockande, är suger på shandy och gott sällskap. Plus att jag skulle kunna gå ut i researchsyfte då jag gärna vill ta reda på hur Olssons skor är på en torsdag. Ska ju kanske dra dit ett gäng på min födelsedag som är just på en torsdag. Men jag har bara varit där på en fredag och det är ju fan alltid röj på en fredag.
Det enda motargumentet som får mig att tveka är ju som alltid pengafrågan. Men va fan, om jag bara tar en shandy så är det ju lugnt.

Var hos kiropraktorn i dag igen. God damn, den mannen har magiska händer alltså. Han har gjort underverk på bara två sessioner. Men jag måste ändå börja träna så klart. Och han rekommenderade en personlig tränare. Hua. Var ska dessa pengar komma i från?

Ja ja. Hälsa först som man säger.

Nu: Apoteket